Hans namn är Jackson Browne

Det kommer mera senare, men till att börja med tänkte jag locka in er läsare i ett musikaliskt och ett visuellt land sammanlänkat av en artist. Ibland hittar man saker, ljud, toner, melodier, bilder och uttal som fastnar som ett klistermärke på hjärtat. Jag har turen att kunna lyssna på musik på arbetstid. Utan det hade jag förmodligen gått ner mig helt för musik betyder fruktansvärt mycket. Då och då kommer känslan av fulländelse. Inte så ofta som man önskar men dock tillräckligt ofta för att aldrig förlora hoppet.

Ni har säkert läst om honom, legenden från den amerikanska västkusten. Han heter Jackson Browne. Han har en röst som är len som sammet, ett gitarrspel som fyller ut för ett helt band och en låtskrivartalang som väldigt få besitter i denna världen. Jackson har för mig varit en tröst och en inspiration. Det ä några som hann före innan Jackson fann sin väg till min skivsamling. Han är fortfarande underlägsen Steve Earle men bättre än Bob Dylan. Jackson är runt sextio år gammal men hans röst låter fortfarande lika fin som den gjorde på sjuttiotalet.

För ungefär fem minuter sedan lyssnade jag på en duett mellan Jackson och den blues sköna Bonnie Raitt. Jag vet inte vem som har skrivit låten men den heter My opening farewell. Stämsången som dessa två musiker lyckas få till är himmelsk. Låten finns med på Bonnies skiva Road Tested. Väl värd att jaga ifatt. Denna skiva finns också i filmformat vilket gör upplevelsen ännu bättre.

Jag ska göra min första solospelning om mindre än en vecka och i helgen ska jag repa. Jag har väldigt svårt att välja ut vilka låtar jag ska sjunga. Men jag ska packa in tio års låtskrivande i fyrtiofem minuter. Att sitta själv på scenen skrämmer mig en aning men jag kommer nog att klara det fint ändå. Jag ska plocka fram mina nya fantastiska Bose hörlurar och lyssna på Jackson Browne. Allt för att finna den speciella inspirationen till både arrangemang, mellansnack och harmoni.

Skulle jag få göra en tributkonsert och spela en hel skiva från start till stopp hade jag valt den magiska Late For The Sky. Den har inte ett dåligt parti och är full av vackra melodier.

Kära läsare, årets julklapp till er själva borde vara en skiva med Jackson Browne.

Keep a fire burning in you eye and pay attention to the open sky, you never know what will be coming down.