Bröllopet (Del 1)

Morgon

Jag vaknade närmare klockan sju på morgonen av att Maria tappade sin sminkväska på golvet när hon försökte smyga ut ur sovrummet i bröllopssviten. Min första tanke var att ”herre gud, har jag sovit hela natten?”. Det var lika oväntat som glädjande, för hade jag fått sätta pengar på min egen sömn den natten hade jag satsat på ”svårsomnad” och ”nervöst vändande i mörkret”. Lagom utvilad kunde jag således ta mig upp ur sängen medan Maria packade ihop och drog iväg med sin bästis Hanna. Jag valde att köra kvällsmunderingen även denna morgon eftersom jag visste att jag och min svärbror Johan skulle ta hans far, min blivande svärfars svarta Porsche på en halvdagstur och då kan man inte se ut som om man precis stigit ur sängen. Är det bröllopsdag så är det, sharpt hela vägen.

Förmiddag

Vi lämnade herrgården vid halv nio precis som planerat och körde mot Sundets Pärla för att börja med en stadig hotellfrukost. Medan Johan testade olika hastigheter på motorvägen ringde jag Maria för att kolla statusen och det enda hon sa var att hon inte kunde äta nästan någon frukost alls. Nervositeten hade börjar gro inom henne medan jag kände mig hur cool lugn som helst. Vädret var som väntat molnigt men ändå väldigt behagligt. Vi kom in till staden efter en missad avfart och sänkte en rejäl frukost av högsta kvalitet toppad med pannkakor, croissant och gott kaffe. Den frukosten var dagens stora räddning.

När vi gick tillbaka till parkeringsplatsen skojade vi om hur stekiga vi var och vi var inte sena på att medvetet gå lite coolare och lägga till med en viss arrogans i rösten. Men den känslan la sig rätt snabbt så fort motorn var igång och vi körde mot vackra Råå för att handla rakblad och hårspray. Då var vi bara två svärbröder som förmodligen var lika förväntansfulla båda två inför vad som komma skulle.

Regnet började ösa ner och lite oväntat ringde en strandsatt Maria och bad om skjuts till stället där Hanna fixade till sitt hår. Jag lyckades således med konststycket att klämma mig in i det så kallade baksätet på Porschen och vi gled ner till strandvägen för att hämta upp min blivande fru gömd under ett paraply. Med henne var även vår fantastiska hovfotograf Haffy som snällt fick vänta på oss medan vi körde Maria till nästa destination.

Regent fortsatte att ösa ner men vi gav oss inte. Skulle vi spela äventyrsgolf så skulle vi, oavsett väder och vind. Haffy satt iskallt och åt glass i regnet under ett parasoll när vi kom tillbaka. Bara det hade blivit ett foto för vilken utställning som helst. Vi skulade några minuter innan årets viktigaste golfmatch tog fart. I regn på en snabbspelad dränkt bana fick jag se mig totalt besegrad av Johan som knäckte mig på tårtan. Fem slag efter, jag kom ner på jorden igen.

Lunch

Efter vår täta match åkte vi till floristen och hämtade Marias underbart vackra brudbukett samt en lite mindre brudnäbbsbukett och min alldeles egna bröstfickblomma. Blommarna fick äran att åka med Haffy medan jag satte mig i förarsätet för att för första gången köra en riktig sportbil, Det var riktigt coolt att köra sjuttioväg med en bil med fler hästar under huven än jag har hemma i stallet.

Vi kom hem, jag fixade frisyren och skägget och någon timme senare var jag good to go i min välskräddade kostym. Johan, som var en kusligt stabil wingman hela förmiddagen, hjälpte till att dressa mig och vi lärde oss till och med hur man fäster manschettknappar på ett korrekt vis. Maria och Hanna fixade med brudklänningen och när jag fick se Maria var hon bländande vacker. Vi var redo för två timmars fotosession med Haffy som chefsfotograf och med Hanna, Frida och Emelie som kreativa glädjespridare.

Tidig eftermiddag

Vi hade en fantastisk tid under fotosessionen bland landsvägar, ängar, grusvägar och busshållsplatser. Det var inget regn bara uppehåll hela tiden. Jag och Haffy höll skärpan på topp med Ballerina Kex medan vi skrattade, poserade och kom med den ena fantastiska idén efter den andra. Jag kan tyvärr inte avslöja mer om detta spektakel, ni för helt enkelt vänta och se på resultatet. En kvaddad bil och många oväntat positiva påhälsningar av förbipasserande senare styrde vi mot kyrkan.

Nära showtime

Regnet började så sakta falla mjukt medan jag och Haffy rullade in i Härslöv. Vi stannade vi kyrkan och jag putsade upp kostym och skor och gick med bestämda steg på grusvägen som ledde till kyrkans portar. Jag hälsade och småpratade med Johan och Emma och några andra jag inte minns vilka det var.

När jag kom in hände något. Lugnet jag hade inom mig började förvandlas till något annat. När jag såg hur nervös min systerdotter Sofie var blev jag dock lite mer samlad. Men när prästen sen kom och pratade igenom saker och ting började jag känna pirret i magen. En tanke som gled förbi var "undra hur Maria har det?". Sen kom orden ”Martin, låt oss gå in nu”....