Efter min senaste text om barnafödande och blivande pappors agerande under en förlossning så har jag funderat och argumenterat med mig själv om vilka tips/stöttepelare som borde skickas ut i etern. Jag har kommit fram till att dessa borde, från en pappas vinkel, vara viktiga, betryggande och inspirerande att få ta del av innan en av världens största händelser äger rum i ditt liv.
Från chocken till matchen
Du har precis fått veta något otroligt. Oavsett om det är planerat eller inte måste det på något sätt vara magiskt att få höra orden ”du ska bli pappa”. Det är också så att hur förberedd du än är kommer dessa ord ändå träffa dig som en perfekt upper cut. Du kommer singla ner mot golvet med en hög puls, euforisk och häpnad över att något stort är på gång. När denna kicken har lagt sig börjar en rädsla smyga sig på. Rädslan inför den största uppgiften du har stött på. Frågor som ”hur ska jag fixa detta?” och ”Är jag verkligen redo?” kommer att poppa upp i tankarna titt som tätt. Det är normalt, fullkomligt normalt. Ingen pappa kan gå oberörd genom nio månader utan att känna tyngden av det ansvar som väntar.
Men när allt detta har sjunkit in och du börjar bli van vid tanken att du ska bli pappa, då börjar nästa segment. Det är dags att bli berget din partner kan luta sig mot. Nu händer det så sjukt mycket med din partner att du måste anpassa dig konstant. Du ska finnas där, du ska stötta och vara engagerad. Och framförallt, du ska ta dig tid att lyssna på vad hon säger. Detta är så jävla viktigt. För det vi går igenom mentalt, det går din partner igenom tusenfalt. Så lyssna, ta god tid på dig att lyssna på henne, det vinner du på i längden.
Det kan även hända att hon drabbas av något som kallas ”cravings” vilket kan ta vilka konstiga skepnader som helst. Jag har vänner som letat efter det ena konstiga efter det andra. Det kan vara allt från näst intill omöjliga uppdrag som att hitta ett kilo gul kiwi i din lokala ICA butik eller att jaga ifatt en lakritsrot mitt i natten. Eller så har du tur att din partner bara vill ha så mycket Nötcrème som du bara kan få plats i din shoppingbag. Mitt tips är att du inte säger att det är omöjligt förrän du har verkligen försökt hitta det hon så gärna vill ha.
Det händer också en hel del i hennes mage där bebisen sakta men säkert växer och du gör dig själv en tjänst om du pratar med magen (hur konstigt det än känns). Jag satte mina hörlurar mot magen och spelade mina favoritlåtar för bebisen. Det kändes liksom bra att påbörja den kulturella utbildningen redan i detta stadie. Prova läs en bok om det känns lättare men missa inte detta tillfället att bonda med ditt barn.
Ta även ledigt från jobb/skola/vad som helst (vilket du har rätt till) och följ med på föräldrakurser, besök hos barnmorska etc. Det är berikande och viktigt att dela detta med den blivande mamman. Och för allt i världen, missa inte Ultraljudet, det är en av de häftigaste (och mest skrämmande) händelserna under dessa nio förväntansfulla månader.
Har du tur mår din partner som en prinsessa under graviditeten och allt är frid och fröjd. Har du otur får du uppleva en helt motsatt sida av livet som gravid. Min erfarenhet är att ha en stackars partner som lidit av hyperemesis gravidarum näst intill genom hela graviditeterna. Det kan vara andra saker också. Oavsett är du den som håller fortet uppe, den som stöttar i vått och torrt, så är det bara, glöm inte det! You are the MAN!
Var ute i god tid
Okej, det finns inga garantier att det datumet ni får vid ultraljudet blir det datum ert barn föds. Det kan hända precis när som helst, var som helst. Gör dig redo, vänta inte in i det sista. För när din partner berättar att det är dags att åka in till BB med en smärtfylld stämma, ja då finns det ingen tid att chilla. Då är det snabba ryck som gäller.
Så packa era "BB-väskor" i god tid (glöm inte bebisens kläder), prata med varandra om smärtlindring, läs om Profylaxträning tillsammans och prata om era förväntningar/rädslor/känslor. Och glöm inte att om ni ska köpa en ny barnvagn så kan det vara tre månaders leveranstid på grejorna. Och förresten, läs Ronny Olovssons magiska bok "Värsta pappan", den är suverän!
Allt detta (och lite till) hjälpte mig och min fru otroligt mycket. Dessutom är det underbart att ha koll på läget, eller rättare sagt att ha koll på det man kan ha koll på innan allt man tror att man har koll på visar sig vara något man har totalt okoll på.
Startskottet (processen drar igång)
Nu kanske ni är på väg in till BB. Kanske kör du med en kvidande kvinna bredvid dig. Fokusera på vägen och ta Er så snabbt ni bara kan till BB. När ni kommer fram, ta tag i taktpinnen och visa vägen. Din partner är knappast förmögen att fråga efter eller komma ihåg vägbeskrivning, hon har fokus på annat. Du är kungen (det kommer du ihåg va?). En annan sak som kan vara bra att ha med sig är att oavsett hur stressad du är, ta tre djupa andetag, samla dig och ta tre djupa andetag igen. Detta är inte stället att få panik på.
Förhoppningsvis får ni ett rum direkt. Gör vad du kan för att skapa en mysig stämning. Det är inte fel att ha med en CD med bra musik på. Vad som än ger trygghet är bra.
Nu händer det dock en massa saker du har noll koll på. Det ska kollas blodtryck på din partner, CTG kopplas in, Lustgas förberedds och undersköterskan och barnmorskan ställer massa frågor hit och dit. Det kan kännas övermäktigt och att koncentrationen bryts men det är bara att go with the flow. Du är snart tillbaka i matchen!
Åter igen, du är din partners viktigaste kugge i hjulet. Gör allt du kan för hennes skull. Vill hon ha massage, ge henne massage. Vill hon ha saft, då fixar du saft. Vill hon att du kallar på en undersköterska för att hon håller på att flippa ut av smärtan, då ser du till att hitta en undersköterska snabbare än du hinner stava till Alvedon. Ja, ni fattar vad jag är ute efter.
Kom igen, nu ger vi järnet!
Då var det dags. Bebisen är på väg. Värkarna kommer titt som tätt, lustgas överdoseras och du ser en helt annan person ligga/sitta/stå än den du sett tidigare. För nu är hon i sin bubbla. Spräck den inte, bara vårda den. Peppa, peppa och åter peppa. Berätta hur grym och fantastisk hon är. Gör allt du kan för att stötta. För nu kickar din känsla av hjälplöshet in. Din partner kämpar, du står vid sidan om och bevittnar det. Man vill så gärna dela bördan. Men det går inte fysiskt, bara mentalt. Viska i hennes öra, rör hennes händer, visa att du är där och att du inte kommer lämna hennes sida vad som än händer.
Prata även mycket med personalen. Du har också rätt att fråga det du undrar över. Får du bra kontakt med dom så är det mycket vunnit. Ni blir din partners trygghet i processen. Dessutom blir det roligare för, som jag har upplevt det, så finns det lika mycket humor i allt som händer som det finns allvar. Samla på dig din partners sköna lustgascitat, dom kan ni skratta åt lång tid efter förlossningen. Dessutom har hon inte koll på vad som sägs och vill säkert veta hur hon agerade. Min favorit är när min fru (totalt slutkörd) frågar barnmorskan "När kommer bebisen". Barnmorskan svarade så klart vänligt på samma fråga om och om igen tills dess att min fru fick nog och bestämt sa "Jag skiter i vilken tid du säger, bara du säger något så jag kan ha ett mål". Stort!
Leverans
Det kan gå fort och det kan ta lång tid. Det finns inga regler. Vi har haft relativt snabba förlossningar så jag kan inte säga något om de som varar i ett halvt dygn eller mer. Jag vet inte heller något om kejsarsnitt. Har bara hört historier och läst artiklar och varit förberedd på något som vi personligen helst ville undvika.
Så kommer det magiska tillfället när barnet kommer ut till världen. Det är så jävla häftigt. Man blir glad, börjar lipa och skratta på samma gång. Bebisen läggs på mammans bröst och vips så har mamman glömt vad som hänt de senaste timmarna. Kraften återvänder på ett ologiskt sätt, hon ler, gråter, gosar, pratar bebisspråk fast hon förmodligen är helt slut som artist.
Men det är inte slut än. Moderkakan ska ut, det är blod och gegga och lite mer krysta. Och när detta är klart så kommer frågan om ni vill se "livets träd". Jag säger inte mer om det! Vill ni så vill ni, vill ni inte så vill ni inte.
Sen kommer den bästa fikan i ditt liv. Ost och skinkmacka med fusk-champagne, en kopp kaffe och en flagga. Himmelskt!
Tid att andas ut
Så är ni äntligen föräldrar med allt vad det innebär. Ta det piano, låt er inte stressas av besökare. Stanna på BB så länge ni känner att det behövs och ta chansen att fråga proffsen om saker ni undrar över. Ta dig tid med ditt barn och låt mamman vila oavsett hur utpumpad du själv känner dig. Det räcker att du vakar över underverket, det är det bästa tidsfördrivet som finns.
Sen åker ni hem och resten reder ni ut på vägen! Det är liksom ingen raketforskning att vara förälder, det är bara något du aldrig kommer bemästra men alltid sträva efter att bli den första optimala pappan i världshistorien! Och det, mina vänner, är alldeles tillräckligt!
Fotnot
Denna text är endast baserad på mina erfarenheter från mina två barns förlossningar.
