Kärlek är ett blandband eller en spellista?

Det finns en otroligt bra bok som heter ”Kärlek är ett blandband” som är skriven av Rolling Stone Magazine skribenten Rob Sheffield. Boken är gripande och samtidigt intressant att läsa sett ur en musikalisk synpunkt! Jag tänkte på den idag när jag fick ett mail att en av de Spotify Spellistor som jag prenumererar på hade uppdaterats av sin skapare. Spellistan är det moderna blandbandet fast då med oändligt mycket mer utrymme. Kan det fungera likadant och fylla samma funktion som ett klassiskt blandband?

För er som inte riktigt vet vad jag pratar om så är ett blandband ett kassettband med blanda musik på (populärt under 70-80 talet). Det kunde vara ett 90 minuters band eller ett 60 minuters band fullproppat med musik. Finessen och det otroligt underbara i blandbandet var att utrymmet var begränsat och att man var tvungen att lägga ner sin själ på att få det perfekt. Likt huvudrollskaraktären i Nick Hornbys magiska bok High Fidelity (där han går igenom sina bästa tips för att skapa det perfekta blandbandet) var man tvungen att tänka till, vara snabb i fingrarna för att få det precisa perfekta tomrummet mellan låtarna samt att skapa en dynamik som gav lyssnaren en upplevelse utöver det vanliga. 

Jag var expert på blandband, älskade att göra dom och älskade att få dom. Var man snäll mot mottagaren så skrev man ner artist och låttitel på kassettens konvolut men ville man överraska så lämnade man linjerna blanka. Således hade man inte en aning om vad som väntade (liknande dagens "shuffle" koncept). Spännande, euforiskt och roligt.

Idag kan man ha 500 låtar och till och med fler i sin Spellista på Spotify som är tillgänglig för alla. Det kan tyckas opersonligt men i det moderna samhället är det så det fungerar. 500 låtar, vem fan orkar lyssna på det? Spotify är på god väg att ta kål på albumkonceptet och snart kanske även spellistornas fiktiva power är svag och tråkig. Men missförstå mig rätt, jag gillar ju såklart ändå Spotify och iTunes konceptet, det är helt magiskt att som musikälskare ha nästan all världens musik i jackfickan och ja, jag gör spellistor inför varje helg! Men ändå, jag saknar blandbandet och den mystiken och känslan som omger det.

Med ett blandband kunde man sätta ihop sina favoritlåtar och använda det som ett brev (låta musiken säga det man själv inte vågade säga), eller bara som en vänskaplig gåva till en vän, eller som ett budskap, eller att bara bli helt överlycklig för att man fått spela av den nya Bon Jovi skivan eller helt enkelt göra det till sig själv att ha med på semestern i sin Walkman. Hur gör man till exempel ett musikaliskt kärleksbrev på Spotify med låtar som berättar ens känslor när ALLT är tillgängligt? Blir lite så här kanske? "Hej, här har du 563 låtar att lyssna på som förklarar allt jag känner för dig, vi hörs om ett halvår". 

Det är och var ändå något speciellt med att lämna över en fysisk produkt, som ett blandband faktiskt är. Fullt med musik (dock i begränsat utrymme) och med handskrien text på baksidan! Det var goda tider i dåtiden då detta var en högst aktuell grej. Då fick man jobba för att få ihop musiken! Man fick spara pengar för att köpa en skiva, man spelade in låtar från radion, man spelade in låtar från kompisarnas vinylplattor allt i jakten på ny musik. Idag är det bara att plocka upp telefonen, peka på mamma och pappa och säga "Jag vill ha ett Spotify abonnemang", skriva in en artist, sms:a en länk and we are good to go! Så det är inte samma sak, det är långt ifrån samma sak.

Jag kanske har blivit sentimental (och kanske gammal?), lite arg på mig själv att hela mitt musikhjärta har övergivit det som faktiskt är väldigt viktigt med musik. Att ha det och hålla det nära och kärt. Jag minns knappt när jag köpte en riktig CD-skiva senast men jag minns klart och tydligt känslan att lämna en skivaffär med någon ny skiva i en liten påse och när jag nu tar fram någon av dom hundratals som jag konsumerat genom åren får jag rysningar. Spotify och dess tillgänglighet i alla ära, men när man matar CD-spelaren med en skiva som man köpt i en affär eller lägger på en gammal vinyl, trycker på play och rummet fylls av musik... Då får man feeling!

Ps. detta inlägg är fullt av dubbelmoral!